Teknik som räddar mat.

Trots att det borde vara ganska välkänt att bäst-före-datum inte är ett bra sätt att bedöma om en matvara är ätbar eller inte, så är det fortfarande en synnerligen använd ”indikator”. Mängder av tjänlig mat kastas för att bäst-före-datum passerats. En orsak torde vara att gemene man inte vågar lita på sin egen bedömning och den utomordentligt användbara verktygslådan, ögon-näsa-mun.

På Sydneys universitet arbetar en av de anställda doktorerna med att utveckla sensorer som kan printas, 3D-style, på flexibla förpackningar.
Dessa sensorer skall, trådlöst, kunna detektera gaser som förekommer när olika födoämnen börjar bli sämre (ammoniak, koldioxid, fettsyror etc.), oavsett bäst före. Det vill säga att de skall kunna indikera innehållets kvalitet utan att man bryter förpackningen, och inte ens behöver titta på den. Det skall kunna göras av vem som helst i den överenskomna näringskedjan.

Go aussies!