Låt inte maten vara boven

Om man kan säkerställa de livsmedelsrelaterade kraven med ett återvunnet material, så torde detta leda till ökad efterfrågan som då gynnar materialåtervinningen på fler sätt än ett. Eftersom vissa plaster idag inte materialåtervinns med anledning av att efterfrågan inte är tillräcklig och/eller den återvunna råvaran inte betingar ett gångbart pris (i förhållande till återvinningskostnaden), så bränns de istället. Utökad användning för återvunnet material, vilket ett nytt användningsområde såsom livsmedel i princip är, kan ju förmodas skapa en ökad efterfrågan. Ökad efterfrågan kan höja prisnivån och göra det lönsammare att återvinna material, och att mer då återvinns och mer används. Ett ekorrhjul av den goda sorten. Dock så måste självfallet återvinningen vara effektiv så att inte kostnaden för densamma kräver ett pris långt högre än motsvarande plast av nyråvara (och helst kanske under så det lockar än mer).
Liknande mekanism kan ju leda till ökad användning av bio-plaster av förnybar råvara. Om vi informerat beslutar oss för att använda dem mer, och börjar återvinna dem och samtidigt gör det lönsamt att investera i maskiner som gör återvinning möjligt, så kan hjulen börja snurra med högre hastighet.

Vi måste förbättra (minska) vår konsumtions effekter på miljön oavsett om det är lönsamt eller inte, men om det är lönsamt så går det nog snabbare och lättare.

Ett projekt initierat av Region Skånes utvecklingsnämnd och drivet av Packbridge, IUC Syd och Livsmedelsakademin arbetar på att undersöka detta. Må de vara lyckosamma.